Rontti talar ut:
Är trött på att alltid försöka fixa allt, när jag väl försöker så misslyckas jag iallafall.
Det spelar ingen roll vad jag gör, hur jag gör, folk pekar ändå ut mina brister. Ni ska bara veta hur mkt jag lägger ner för att faktiskt försöka.
Ändå sitter ni där och säger att ja inte gör ett skit, medans andra får levenrerade saker på silverfat sparkas jag ut ur boet som nån liten nykläkt fågelunge.
- - -
Jag vet att jag inte alltid har varit perfekt, och det kommer jag aldrig någonsin att vara, för jag är nöjd att vara den jag är, jag föddes inte för att göra nån annan glad än mig själv.
Men jag försöker tänka på andra, jag tänker ofta på hur eran säkerhet och liv skulle kunna vara.
Nu e de så att ja siktar till en viss liten grupp jag en gång hängde i, och att jag faktiskt inte bryr mig hur ni tar åt er av den här texten om ni nånsin skulle få för et att läsa min blogg:
Ni förstår inte mig. Jag försökte förstå er o det gjorde jag, jag förstog vad ni gjorde och jag visste detaljer om er. Men jag mådde ju inte dåligt över det, om jag hade gjort det så gick jag inte och berättade de till dom andra i gruppen.
Nu e de så att just av säkerliga skäl så gav jag upp vår realition för tillfället, just för att jag hade förlorat min tillit till denna person som skulle föreställa min bästavän.
Men jag klandrar inte bara personen, utan mig själv åxå. Just för att jag inte fick reda på hela sanningen den kvällen och gjorde ett viktigt beslut som jag anser fortfarande vara väldigt viktig för denne personens liv.
Jag sa t dig, en dag kanske jag kmr tbx t gruppen, men vi får ju se vad framtiden har att bjuda på.
Och ni vet att ja försökte, Du visste varför ja gav upp er. Men nu när jag tittar tbx på tiden som var så kan jag inte förstå varför jag inte fick reda på hela sanningen den kvällen?
Jag försökte få en bättre kontakt med dig månader efter, du var ju glad varje gång ja försökte. Men du var inte villig att försöka själv.
Och nu, Du ser så glad ut, med din 'nya' pojkvän o allt, är verkligen glad över att du har lyckats komma upp på fötter igen efter vår realition!
Och jag förstår helt o hållet att du väljer att inte umgås med mig, och jag är glad över att du var ärlig över det. Så jag klandrar inte dig, inte någon!
Men du måste förstå, i livet finns det risker, o när nått berättas för andra så finns det en risk att behöva ta ett stort beslut.
Jag hoppas du kan försöka förstå, att jag inte gav upp våran realition och umgänge för min skull, utan för eran.
Jag kanske må inte vara den ni tror jag är, men jag är bara en av mina tusen masker, men fortfarande en del av mig själv, jag spelade aldrig någon annan.
Jag ångrar ingenting, o ja hoppas på att gruppen inte heller gör det.
Se det som en del av er livsväg att vi var menade att mötas, men ödet drog oss från varann just för att mitt liv skulle knulla era liv så hårt att era ben skulle bli förlamade.
Tänker på er ofta, ni kanske inte visste om det, men jag skulle inte tveka en sekund att stå upp för er.
